måndag 20 september 2010

Valnatt

Jaha. Det där gick ju som det gick. De enda som är nöjda är väl SD.

Om valvakan har jag bara en sak att säga egentligen. Vad fan gav de Luuk för ett uppdrag egentligen? Springa omkring och dryga sig mot folk? Fast det är klart, det hade kunnat få upp stämningen vid tolvslaget ifall de bytt över till Luuk där han jagar någon stackars ungdomsförbundare över fälten för att mobba skiten ur denne.

En annan reflektion är att Sd lyckades knipa fem procent i arjeplog. De har väl inga invandrare att slänga ut där uppe? Eller är det några förvirrade samer som trott att det är svenskarna som skall bli utslängda? "Rasistika renjävlar" är en alternativ teori som framförts av min kumpan.

Kommer kännas extra risigt att stiga upp i morgon.


lördag 11 september 2010

Blodsband

Min bror är för närvarande i Spanien för att springa i tjurrusning. Igen.
Jag tänkte spendera denna lördag med en bok, en försvarlig mängd tobak och eventuellt en drink om andan faller på. Känner jag mig vild kanske jag drar igång lite musik i bakgrunden.

Jag undrar vem av oss som är adopterad?

Detta påminner lite om det nästan perversa nöje praktiskt taget alla män och en förvånande stor andel av kvinnor finner i att få saker att explodera. Det är illa nog att ett gäng män tyckt att det varit en kul grej att exempelvis kuta för livet framför ett halvt ton väldigt ilsken biff, men vad värre är att kvinnor tydligen tyckt detta är attraktivt då anlagen för adrenalinjakt hängt kvar. Man får dessutom räkna in bortfallet som uppstår genom att betéendet utan tvekan lett till många sista ord på temat "bara man vet vad man gör är detta helt riskfr...åskitockså".

Fast det är klart, en enkel förklaring är att alla adrenalinpundare jag träffat tycks ha ett patologiskt behov av att berätta om sina eskapader för alla de lyckas tränga in i ett hörn och är det något flickor gillar så är det en pojke som gillar sig själv.

söndag 5 september 2010

Äckliga ord

I ett samtal med en vän försökte jag använda adjektivet kavat, vilket naturligtis föll helt platt då jag som regel umgås med folk under pensionsålder, så nu skulle jag då alltså försöka förklara mitt ordval. Detta innebär vissa svårigheter för mig då jag har ett gott ordförråd, men ingen som helst förmåga att förklara betydelsen av ett ord. I stället för att köra min vanliga utläggning fylld av "um, äh liksom" googlade jag eländet och hittade en sida med synonymer (logiskt nog döpt till synonymer.se). Denna upptäckt tog en underlig vändning då jag bland synonymerna till kavat återfann orden "käck" och "klämmig", vilka båda ger mig väldigt underliga vibbar.

En käck person går omkring med en uppsyn av rödbrusig godmodighet, är olidligt hjälpsam och gillar ordvitsar. Klämmig låter mest obscent och lite oeftertänksamt sexistiskt. Jag har svårt att se en man beskrivas som klämmig utan att en regnbåge på något vis kommer in i bilden. Kanske är det jag som är sexisten i sammanhanget.

Det tog inte slut där. I ett fall av enveten självspäkning slog jag även upp synonymerna för "ärtig", vilket är ett rätt vidrigt ord i sig (det låter som något en lågstadiefröken skulle kunna vara), men bland synonymerna fann jag till min fasa adjektiv som flott, raffig, piffig och läcker.

De första tre får mig att tänka på zoologiska museer, där allsköns hopsjunkna, dammiga exemplar av i naturen vackra djur ställs till allmän beskådan. Samma sak är det med raffig och piffig. De var säkert fräcka och lite vågade på sjuttiotalet, när någon modekolumnist svängde sig med dem för att visa för läsarna hur häftigt hon levde. Sedan sköt någon orden, stoppade upp dem och de kan numera endast ses i SAOB.

Läcker har däremot hängt kvar i bruk genom att förändras. Generationen innan min armbågade varandra i sidan för att påkalla uppmärksamhet på den "läckra bruden" och idag är läcker något man kallar sportbilar och stridsflygplan. Det som gör att ordet hamnat på min hatlista är den ursprungliga betydelsen, vilken är god eller välsmakande. Som i "idag serverar vi läckra hamburgare", varpå alla behöver gå iväg för att kräkas en stund. Svårt vidrigt.

Är det bara jag som tänker på sådant här?

Perkele

Visste att det var något jag glömt göra.

Det tog mig tio minuter bara att lista ut kombinationen av login, mail och lösenord jag använt för bloggeländet. Livet är hårt för den paranoide.

Jag är för övrigt tjugosex nu. Hurra.