Äckliga ord

I ett samtal med en vän försökte jag använda adjektivet kavat, vilket naturligtis föll helt platt då jag som regel umgås med folk under pensionsålder, så nu skulle jag då alltså försöka förklara mitt ordval. Detta innebär vissa svårigheter för mig då jag har ett gott ordförråd, men ingen som helst förmåga att förklara betydelsen av ett ord. I stället för att köra min vanliga utläggning fylld av "um, äh liksom" googlade jag eländet och hittade en sida med synonymer (logiskt nog döpt till synonymer.se). Denna upptäckt tog en underlig vändning då jag bland synonymerna till kavat återfann orden "käck" och "klämmig", vilka båda ger mig väldigt underliga vibbar.

En käck person går omkring med en uppsyn av rödbrusig godmodighet, är olidligt hjälpsam och gillar ordvitsar. Klämmig låter mest obscent och lite oeftertänksamt sexistiskt. Jag har svårt att se en man beskrivas som klämmig utan att en regnbåge på något vis kommer in i bilden. Kanske är det jag som är sexisten i sammanhanget.

Det tog inte slut där. I ett fall av enveten självspäkning slog jag även upp synonymerna för "ärtig", vilket är ett rätt vidrigt ord i sig (det låter som något en lågstadiefröken skulle kunna vara), men bland synonymerna fann jag till min fasa adjektiv som flott, raffig, piffig och läcker.

De första tre får mig att tänka på zoologiska museer, där allsköns hopsjunkna, dammiga exemplar av i naturen vackra djur ställs till allmän beskådan. Samma sak är det med raffig och piffig. De var säkert fräcka och lite vågade på sjuttiotalet, när någon modekolumnist svängde sig med dem för att visa för läsarna hur häftigt hon levde. Sedan sköt någon orden, stoppade upp dem och de kan numera endast ses i SAOB.

Läcker har däremot hängt kvar i bruk genom att förändras. Generationen innan min armbågade varandra i sidan för att påkalla uppmärksamhet på den "läckra bruden" och idag är läcker något man kallar sportbilar och stridsflygplan. Det som gör att ordet hamnat på min hatlista är den ursprungliga betydelsen, vilken är god eller välsmakande. Som i "idag serverar vi läckra hamburgare", varpå alla behöver gå iväg för att kräkas en stund. Svårt vidrigt.

Är det bara jag som tänker på sådant här?