Vanligtvis har jag inget emot garderobernas cyklicitet (bortsett från dessa förbannade skogshuggarskjortor som vägrar dö ut), men någonstans måste man sätta en gräns, och här är min:
Leopard och tigermönstrade kläder.
Gärna i något spandexliknande material.
Vem i helvete tyckte att detta var en bra grej att återinföra? När jag tänker leopardmönstrat tänker jag på en översminkad dam som börjar närma sig sitt bäst före-datum och därför känner viss press på att "hitta något stadigt". I varje större stad finns ett uteställe där den här typen av människor flockas, och man känner snabbt igen det på den dimma av ångest över flydd ungdom som ligger tätt runt hela området. Eftersom folk under trettio tror att åldrande är något som händer andra har de ofta ett smeknamn i stil med Jurassic Park.
Jag vet inte vad den bakomliggande tanken är när man som tonåring köper ett par leopardmönstrade leggings. Kanske vill man kanalisera sitt inre vilddjur, att skrika: Se upp pojkar, här är en tjej med klös! Jag ser inte något inre vilddjur, jag ser en ensamstående på trettio-något som försöker leta sig ut. Sådana där som låter som ett gäng fiskmåsar som slåss över ett kadaver när de fått lite i sig. Sådana där som aspackade kom upp och sluddrigt försökte stöta på "lammköttet" när man var yngre.
Så nu tränar vi en helt ny generation till att skrika ut sin ensamhet. De vill känna sig eftertraktade och allt jag kan ge är medlidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar