För en timme sedan var jag på väg hem från krogen och på marken hittar jag en iPhone. Så gott som omedelbart börjar eländet vibrera i min hand och det är naturligtvis ägaren som undrar vart dennes leksak befinner sig. Så jag berättar vart jag och telefonen befinner sig och ägaren dyker upp för att åter ta sin bebis i besittning. Min belöning för det gångna är ett tack och en kram från en söt tjej.
Som synes var flickan i fråga verkligen tacksam, men jag kände verkligen ingenting inför henne eller vad jag gjort. Jag är medveten om att jag inte direkt räddat någons liv, men även kalibrerat för detta är jag helt likgiltig. Mitt handlande var bara god uppfostran på autopilot.
Så om jag nu inte känner någonting när jag gör gott, skulle jag känna någonting inför att göra ont? Vad skulle jag gjort om hon inte hade ringt precis när jag hade telefonen i min hand? Min gissning är att jag skulle kastat den i ett buskage och vandrat vidare. Troligen hade jag inte känt något för det heller.
I mitt huvud är detta bara ytterligare ett bevis på att jag inte ger ett vitten för mänskligheten.
Någon fär gärna motbevisa mig om de kan, men jag hyser inget större hopp om frälsning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar