På företaget i fråga hade man alltid s.k briefings innan man fick sätta sig vid telefonen och prostituera ut sin själ. Trots den väldigt auktoritära tonen på termen, som troligen är lånad från militärens mission briefings, rör det sig om de ledsnaste av peppmöten. Receptet är som följer:
Tag en del företagsinfo, rör ihop med försäljningssiffror och två teskedar självaffirmation på bästa Oprah-manér, strö på applåder efter tycke, ät och njut.
Det kan vara svårt att tro, men jag hade inte någon riktig koll på hur utvecklingsstört det framstod förän jag satt i telefon med datasupporten och personen i andra änden frågade mig om jag var på ett väckelsemöte.
Anledningen till att det gick omärkt förbi är att hela säljarmiljön är så inlindad i den där typen av pseudo-intellektuella smörja som utgör ledarskapskurser, självaffirmationsböcker och amerikanska talkshower att det helt enkelt försvinner i bakgrundsbruset. Konceptet verkar vara att i bästa kult-tradition hela tiden matas med det "positiva" budskapet och produktens förträfflighet att man till slut skall börja tro på skiten man försöker sälja kunderna.
Det började med en månad lång sälj- och produktkurs och fortsatte när man delades in i team som förväntades tävla med varann, inte för någon form av priser, utan för tävlans skull. Det sistnämnda bär eko av den gamla sovjetpropaganda som cyniskt uppmanade till kamratlig tävlan mellan olika arbetslag.
Att jobba i den miljön påminner om när man sakta doppar allt mer av kroppen i det kalla vattnet, med tanken att man skall vänja sig vid kylan. Teorin är sund, men när man når grenhöjd och kulorna retirerar in i kroppen så fort att man får lock i öronen inser man att det var en dum idé.
För min del kom grenhöjd efter ungefär ett halvår, med allt sämre försäljningsresultat för varje vecka som gick. Så jag slutade och nästa gång jag är lika desperat efter ett jobb tänker jag gå med i främlingslegionen i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar