Jag vet detta därför att mina öron höll på att skrumpna och ramla av när jag klev utanför dörren i morse, vilket är den vetenskapligt fastslagna metoden för att bevisa vinterns ankomst. Jag gillar vintern, mer än sommaren till och med, vilket är ett väldigt kontroversiellt uttalande i detta land. Men det ligger något nästan andaktsfullt över årstiden. Plus att jag i egenskap av nattuggla gillar när ljuset försvinner framåt fyrasnåret. Jag drabbas snarare av sommardepressioner, vilket infaller när man skall försöka få något vettigt gjort när det känns som nån jävel siktat in sig på en med ett gigantiskt förstoringsglas.
Det finns dock ett litet minus i årstidsrecensionen och det är snön. Indirekt i alla fall. Jag bor i stan, vilket betyder en hel massa andra människor i området. Temat för mitt kvarter verkar vara hundägande. Det går två byrackor per capita här och samtliga hundar har naturbehov. Folk är som regel bra på att plocka upp efter sig, men det är fortfarande svårt obehagligt när gångbanan avgränsas av ett halvmeter brett stråk av ilsket gul snö på varje sida. De små kräken gör lika bra ifrån sig på sommaren, men då är man i varje fall tacksamt omedveten om den tankbil med kiss man kliver i på väg hem.
Bäst är det när snön lagt sig i drivor och fått frysa till, då slutar ägarna ens försöka utan man får balansera i den tunna stig som trampats upp. En del är till och med så kreativa att de slutar ta med påsar, utan bara hyttar över lite snö enligt den traditionella djurägarparollen 'syns det inte finns det inte'. Svårt okul i mars när det töat fram och man får klafsa fram genom ett kvartal ansamlad lättja och torrfoder.
*edit*
Vad i hela helsicke? Gled in på Svenska Dagbladet och möttes av följande syn:
Man kunde tro att vi plötsligt drabbats av akut nordlig breddgrad efter att ha levt hela livet någonstans kring ekvatorn. Polcirkeln har alltid vart vår granne, yo. Det luktar lösnummersförsäljning lång väg. Här nere i syd gnälls det om ynka tio minusgrader. Jag har sovit i tält i bra mycket kallare väder än så utan att få någon intresserad av filmrättigheterna till händelsen.
Artikeln om hur farlig kylan kan vara är ett stycke underbar läsning. Minns du när du var nybliven tonåring och lade ner svåra mängder möda på frisyren och garderoben i rädsla över att någon skulle garva åt dig och jorden gå under? Minns du din mammas förmaningar om behovet av mössor och jackor som gick ner över ändan? Hur du skulle få lunginflammation och dö och att hälften av kroppsvärmen går ut genom huvudet? Exakt sådan är artikeln.
Ett stycke härlig nostalgi såhär i vintermörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar