Fuck

Jag har fyra timmar att slå ihjäl.

Det snöar utav bara helsicke idag och resan till universitetet var som 'Mad max' och 'Flykten från new york' kombinerat. Jag vill inte försöka överdriva på något vis, men mina bedrifter tar sig närmast legendariska proportioner när jag kämpar mot den vägg av snö som färdas horisontellt längs med gatorna. Vi har ju av pressen blivit informerade om att det är snökaos och livsfarlig kyla.

Och bussarna sedan. Hamnar en snöflinga på gatan går hela lokaltrafiken i däck och situationen hjälps inte ett dugg av passagerarna. Reaktionen på en buss uppdykande är samma som när livbåtarna börjar firas ned från Titanic, samma som när folk försökte klämma sig på sista helikoptern ut ur Saigon, eller när folk försökte ta sig ut ur Ostpreussen '44-45. Om jag säger trängsel är hälften inte sagt.

Vad är det med bussar som gör att folk plötsligt börjar bete sig som panikslagna nötkreatur? Folk klämmer sig framför, trycker på bakifrån och skulle utan att tveka trampa ner någons farmor för att hinna före och få en sittplats. Jag känner mig extremt billig om jag försöker, det är lite som att sälja ut sig för ett sketet säte, så jag får ofrånkomligen stå.

Så när jag slutligen kommit fram och unnar mig en segrares kopp kaffe i fikarummet möts jag av frågande blickar av institutionssekreteraren.

"Vad gör du här?"

"Öhhh.... föreläsning?"

"Den är inställd, jag skickade ut ett mail för ett tag sedan."

Jo, för det första jag gör när jag stiger upp är att boota upp datorn och kolla mailen. Mitt falling down-moment låg inte långt borta i det läget.

Så har någon något förslag på hur jag skall slå ihjäl fyra timmar?