In medias res

Internet tenderar att öka effekten av något. Roliga saker görs ännu roligare och dåliga saker blir sämre. Alla som bildsökt något och uttryckt sin önskan lite slarvigt vet dessutom att det inte finns någon övre gräns för hur äckligt någonting kan göras med internets hjälp.

Vad jag tänkte prata om i det här fallet rör en sak ur kategorin dåligt, nämligen tidningar. Redan från start har vi en hög cellulosa innehållande kändisskvaller, feltolkningar och snedvridna budskap. Detta bortser dessutom från att vi i vår hand har en sorts Guinness rekordbok för illdåd, dumheter och allmänt otrevliga ting. Det enda skälet till att köpa en är för att ha något att banka på teven med, när den visar något förjäkligt.

Sedan reste sig internet upp, pekade och utbrast 'Detta är riktig skit och jag vet hur vi kan göra det sämre!'

Sagt och gjort så införde de kommentarsfält till artiklarna. I nyhetssegment brukar de ofta ta in ett kort klipp som visar någon medelsvensson och hur han/hon påverkas av detta. I tidningen åtföljs varje artikel av fem hundra medelsvenssons som ältar sina vanföreställningar, bizarra ställningstaganden och i värsta fall försöker vara roliga.

Jag avskyr konspirationsteorier, jag fullkomligt hatar dem. Folk tror att regeringar drar i trådar till höger och vänster och sedan sopar det under mattan, när alla vet att en genomsnittlig statsapparat, så frekvent att det verkar avsiktligt, lyckas fumla till de saker de gör helt öppet. Innan nättidningar fanns så kunde man leva trygg i förvissningen om att det bara var jänkare bosatta i ett torp i bergen, tillsammans med fyra hagelbrakare och ett får som kunde tro så urbota dumma saker. Tack vare kommentarsbilagorna har jag nu fått reda på att det inte finns något som är för vansinnigt för att folk boende i ditt närområde skall kunna tro på det.

Även om man nu bortser från de människor som verkar vara uppfödda på hembränt och därför lider av hjärnskador finns det en hel del som kan ge en migrän. En klassiker är folk som är så indoktrinerade av ett politiskt ställningstagande att ett land med motsvarande värderingar inte kan göra något fel. Jag har även fått reda på att det inte finns någon politisk värdering i något land som inte har anhängare i Sverige. Häromdagen såg jag exempelvis folk på fullaste allvar ta Nordkorea i försvar. Nordkorea! Att tycka att Nordkorea har utrymme för ett par reformer borde lämpligen vara det minst kontroversiella uttalandet någonsin i ett samtal om politik. I ren naivitet trodde jag att detta var de politiska värderingarnas minsta gemensamma nämnare, en sorts joker att spela om man inte kände för att hamna i gräl den dagen, men icke så!

Jag kommer nog aldrig att göra mig känd som någon som är full av hopp inför mänskligheten, men internet hjälper inte direkt till.