Manliga upptåg

Detta inlägg kan mycket väl vara skälet till att internet skapades i första början. Det kan inte bli mycket bättre och vi kan nu återgå till att skicka brev och shoppa på det gamla goda viset. Det enda problemet är att det på internet är svårt att ringa in och bygga ett minnesmonument på platsen för historiska (hysteriska) händelser.

På samma sätt är det svårt att gå tillbaka till saker man felaktigt fått för sig och uppskattat för dess egen sak. För att illustrera vad jag menar:

Häromdagen nämnde en väninna att hennes arbetsgivare nu beställt in skyddsvästar och knivhandskar. I fem underbara sekunder hade hade jag en bild bakom näthinnan som var helt fantastisk, en bild av improviserade vapen tagna ur postapokalyptiska filmer, asiatisk action (där fysik och praktikalitet behandlas med avsmak) och datorspel. Sedan insåg jag naturligtvis vad det var hon menade, men minnet av de fem sekunderna var helt klart värd den kommande besvikelsen.

Jag misstänker att det är något väldigt pojkaktigt över det hela. Vi växer egentligen aldrig upp, vi blir bara längre och hårigare. Jag tror inte det finns många som skulle tacka nej till en eldkastare om vi blev erbjudna en. Att hälften av oss inte skulle ha möjlighet eller mod att använda den hör inte saken till. Att den andra halvan utan tvekan skulle lyckas sätta eld på antingen sig själva eller en skog har inte heller med saken att göra, eldkastaren vore fortfarande det bästa som hänt oss. För en kort stund hade vi kunnat komma undan från vår alldagliga tillvaro och uppleva vårt egentliga kall; att vara Surt, Mixcoatl eller Pelé inkarnerad.

För kan vi inte vara Batman så kan vi åtminstone vara en gud av eld och förstörelse. Det är troligen så vi upptäckte elden. För tusentals år sedan såg någon en skog brinna ner efter ett åsknedslag eller en vattendroppe som fokuserat ljuset rätt och utbrast:

"Coolt! Jag vill kunna göra sådär!"

Och det är ungefär allt man behöver veta om ena halvan av mänskligheten.