Efter att min gamla mobil helt oväntat tog ett bad i toaletten* har jag nu fått skaffa en ny. Eftersom jag inte kan stå emot grupptryck blev det en smartphone, men inte en iPhone eftersom de enda appleprodukter jag ägt visat sig ha en livslängd motsvarande ett paket filmjölk. Min första iPod bestämde sig för att ta en permanent semester efter mindre än två veckor. Ändå försöker folk ideligen pimpa ut både Apple och Steve Jobs till mig mer eller mindre konstant. Det är så man kunde tro att Apple inte har egna reklamare utan bett sina groupies att försöka hjälpa till.
Men nu har jag en ny slick liten leksak med alla funktioner jag aldrig visste att jag behövde. Väldigt flashigt med touchscreens, men det hade varit mer praktiskt om jag inte vart född med fem prinskorvar på varje hand. Scenen som utspelar sig när jag skall försöka använda eländet är helt fantastisk. Den närmsta jämförelsen för när jag desperat står och tummar mobilen och mumlar en bön på temat "men nej, varför... jag tryckte inte där, jag vill scroll... men vaf..", är en artritisk neanderthalare som försöker spela orgel. Det är svårt att känna sig mindre low-tech än när man inte kan hantera en funktion som uppstått för att göra saker enklare.
Urf durf från grottan och gott nytt år.
* Eftersom detta ofrånkomligen händer efter besöket står man där paralyserad medan man försöker bestämma sig för om man skall spola eller gräva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar